EvaEmma.se

Idrottsromaner för gymnasieåldern


Lämna en kommentar

”Smartare än DU i alla fall!”

Eftersom jag inte kunde låta bli att dela med mig av mitt resultat på det här testet både på Facebook och i den här (numera ganska lågfrekvent besökta) bloggen har jag fått stå ut med närståendes gliringar om att det minsann inte är något att så att säga yvas över.
Men jag har googlat lite på ”IQ 119” (och naturligtvis låtit påtala att jag förmodligen var smartare när jag var yngre, eftersom jag scorade högre poäng än så där på motsvarande test utan share-knapp, för flera år sedan)…

20130529-084657.jpg

20130529-084711.jpg
Googlesnodda urklipp.


Lämna en kommentar

Mitt i all shit, plötsligt ett guldkorn!

Är egentligen allergisk mot alla barnsliga textanslag med uppmaningar av typen ”tro på dig själv, du är unik, alla som inte fattar är dumma” som cirkulerar i min Facebookfeed i alldeles för stor utsträckning, men för ett tag sedan fick jag syn på undantaget som bekräftar regeln.
Den gav mig inte skämmas-å-någon-annans-vägnars-utslag, utan någonting att tänka på. (Det är ganska ovanligt att det händer just i anslutning till Facebook.)

20130528-193606.jpg
Fint ju!


Lämna en kommentar

På repeat

”Hell is repetition” sa en vän till mig nyligen, när vi talade om att jag gärna läser samma böcker och ser samma filmer flera gånger, och hen undrade hur jag står ut med det.
Jag försökte förklara att jag inte bara står ut med det, utan verkligen njuter av det, för när det gäller bra böcker tycker jag alltid att det finns något nytt att upptäcka mellan raderna andra eller sextonde gången man återvänder till dem, och precis som karaktärer i filmer kan romanfigurer bli som kompisar till mig, som jag tycker om att återse då och då, inte vill förpassa ur mitt liv för alltid bara för att uppföljarstories lyser med sin frånvaro.
Och jag har älskat One of us av Joan Osborne sedan allra första gången jag hörde den, någon gång i tidiga tonåren, och har säkert hört den en miljon gånger sedan dess utan att tröttna.
Den gör mig både glad och ledsen och dämpad och upprymd, tankfull och behagligt avkopplad, allt på samma gång, och idag ligger den på repeat i mina Spotifylurar.
Bra grejor tål att upprepas liksom…


Lämna en kommentar

Min favvofrisyr

Jag blir alltid så himla glad när någon frågar hur jag har gjort mina frisyrer (behärskar bara ungefär tre till fullo utöver hästsvans och fläta och sådant, men dem är jag i gengäld tämligen skicklig på att få till).
Det är liksom det allra snällaste man kan säga till en tjej, bortsett från ”ät lite mer choklad”.
Min favvo just nu och sedan något år tillbaka är en som jag lärde mig på Youtube, och jag delar så gärna med mig…

(Jag använder dock ingen ”padding”, utan bara ett vanligt hårspänne som jag sedan formar håret runt. Det går snabbare och blir fluffigare.)