EvaEmma.se

Idrottsromaner för gymnasieåldern

Paranoida människor är också iakttagna!

Lämna en kommentar

Är inte det här helt galet obehagligt?

Jag har börjat tänka på det mer och mer på sista tiden, och även om det inte direkt håller mig vaken på nätterna (som clownen i Stephen King-rullen It gör i viss utsträckning sedan jag nyligen såg om den) finner jag det tillräckligt ruggigt för att det ska ila lite längs min ryggrad när jag tänker på det.

Har till och med börjat begära ut de personuppgifter företag sparar om mig i syfte att eventuellt dela med tredje part (man har alltid rätt till det, än så länge) och snäser bara tillbaka när någon kund”service”-medarbetare som sitter på infon i fråga okunnigt ifrågasätter min anledning.

Jag vill veta vad andra vet om mig och mitt liksom, och helst lite till.

Vad spelar det för roll om jag följer den gyllene regeln om att inte bli för privat i sociala medier och andra offentliga sammanhang om det ändå sitter en finnig byråkratslyngel någonstans och vet exakt vilka mina senaste googlesökningar var (”ögonbrynsplockning Stockholm”, ”förarbevis fritidsbåt” och ”Lena Nyman recensioner”) och vem jag oftast pratar i telefonen med (familjen, jobbet och två kompisar) liksom?
Han kanske till och med vet var jag helst nätshoppar (ebay och Victorias Secret), vad jag letar efter på Youtube (jongleringstricks och håruppsättningar) och att jag kollar Hemnet-appen flera gånger i veckan (flera gånger om dagen ibland, om jag hittar någon riktigt spektakulär vindsvåning med loft, öppen spis och synliga takbjälkar). Bara för att han vill ha koll liksom.

Creepy jävla storebror som inte låter mig hållas ifred med att odla myten om mig själv…

20130507-212313.jpg
Kallocain av Karin Boye, en bok om att vara övervakad.
Jag hörde talas om den som sextonåring, långt innan jag hade dagens ljuvliga tillgång till all världens böcker via Adlibris och liknande, sökte den förgäves på landsortens torftiga bibliotek och fick sedan låna den av en snäll svensklärare som inte brukade håna mina uppsatser. (De finns förhoppningsvis inte arkiverade någonstans, hoppas jag. Jag har i alla fall eldat upp mina exemplar, med kinder som blossade ikapp med bålet.)

20130507-211801.jpg
1984 av George Orwell, en annan bok om att vara övervakad.
Jag hittade den i en av mina föräldrars överfulla, osorterade bokhyllor som tonåring.
Lämnade kvar den där efter att ha läst den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s