EvaEmma.se

Idrottsromaner för gymnasieåldern


Lämna en kommentar

Att associeras med en hyllad melankolisk storförfattare

Under ungdomsromanen Tebbes Trubbel listar Uppsala Stadsbibliotek Den allvarsamma leken som ”liknande verk”.

HAHAHAHAHA!

(Om man inte vill låna idrottsromanen Tebbes Trubbel som vänder sig till unga vuxna på biblioteket kan man beställa den på Tebbes Facebooksida och få den levererad direkt i sin brevlåda inom några dagar. Priset är 155 kronor inklusive frakt inom Sverige.)


Lämna en kommentar

Jag har svårt att se honom som en genuin kvinnohatare…

Om man följer mig på Instagram kan man få veta bland annat hur den här sidan, riven ur ett anteckningsblock, hamnade på mitt skrivbord en dag i maj för tio år sedan.


(Och om det är någon som är förlåten för att stava mitt namn fel är det en medlem av Svenska Akademien som uppmuntrar mig att skriva. Andra ska veta hut, ta mig fan!)


Lämna en kommentar

Och världen skälvde

Astrid Lindgren skrev en gång i sin dagbok ”ett jordskred har gått fram genom min tillvaro”, och det händer att jag hyser en motsvarande känsla inför händelser i mitt liv.

Just när allt tycks så rofyllt och nära nog harmoniskt liksom, skakas allt om lite, och saker och ting landar en bit ifrån sitt ursprungsläge.

Det händer mig ibland, i varierande utsträckning, och det hände mig nyligen.

Jag nämnde det kort här, och fortsatte sedan att uppdatera bloggen med vardagligt nonsens, gå till jobbet varje dag och sova varje natt, textredigera nya Tebbe-boken på lediga stunder.

Men jag känner jordskredet i varje steg, varje andetag, bär en oro som gränsar till illamående någonstans i maggropen.

Och det blev en söndag när jag inte förinställde femton blogginlägg till den kommande veckan, ett par dagar på jobbet när allt kändes ganska oviktigt, några nätter när jag hade svårt att somna.

Och jag står i efterskalven med sulorna i marken, försöker hålla positionen.

Och jag vill inte svara på hur det känns, jag vill inte berätta hur det är, jag vill bara andas och trampa på, försöka hålla ihop min värld som jag känner den.

Det är därför jag verkar som vanligt, när allt är så ovanligt.

Och det är därför jag har svårt att skriva eller ens prata vettigt just nu, får förlita mig på att läseskretsen håller till godo med de korta updates och tillfälliga ytligheter jag förmår leverera här på bloggen och på att människorna i min närhet har tålamod.

Världen skälver, och jag försöker hela den med en desperat omfamning, tvingas därför stänga ute det allra mesta som inte hör till mig och mitt på riktigt, så där som de allra närmaste gör.