EvaEmma.se

Idrottsromaner för gymnasieåldern


Lämna en kommentar

En oväntat småborgerlig sida hos mig

Jag har snöat in helt på klassisk musik.

Det började med att jag lyssnade in mig på Mozart av allmänbildande skäl, och sedan svävade jag ut lite och föll fullständigt för bland annat Händels Messiah och några stycken till, har dem på repeat när jag sliter med slutfinishen på nya Tebbeboken. (Ytterst få av er har en aning om hur svårt det är att redigera sina egna texter. Andras är för det allra mesta en piece of cake när man har lite erfarenhet inom området, men egna drunknar i bästa fall i extrem självkritik, saboteras i värsta fall av total blindhet inför egna felnedslag och korrmissar.)

Men i eftermiddag ska jag jobba, fokusera helt på flygplan och människor som lyfter och landar på Köpenhamns flygplats.

Fokus är viktigt, som Tebbe brukar säga.


2 kommentarer

En förhöjd verklighet

Jag såg en dokumentär om produktionen av teveserien Bron för ett tag sedan, och jag tror att det var en av manusförfattarna som använde orden ”förhöjd verklighet” när hen uttalade sig om stämningen i seriens handling och miljöer.

Jag fastnade för det, eftersom det på ett mycket enkelt sätt förklarar vad jag oftast eftersträvar när jag skriver.

Jag vill gärna skildra mänskliga känslor och tankar, dramatiken som kan uppstå i vardagliga relationer och mer eller mindre slumpmässiga händelseförlopp, men jag är egentligen totalt ointresserad av en realism och en verklighetstrogenhet som gör en berättelse vad fantasilösa läsare kallar ”trovärdig”.

Jag bygger en värld, ett samhälle och en kultur kring huvudpersonens förutsättningar, med utgångspunkt i hennes behov av motspelare, medhjälpare och utmaningar, fokuserar helt på att skildra det händelseförlopp som gör karaktärerna levande, oavsett hur sannolikt det vore i vår verkliga värld att det ena eller andra skulle inträffa.

I Tebbes värld är damhandbollsspelare på elitnivå rikskändisar, och Polishögskolan drillar sina elever på tuffa hinderbanor FBI-style.

Tebbe är en sagohjälte, omgiven av skurkar och helgon utan allt för många gråzoner i sin personlighet, och jag njuter verkligen av att kunna ta mig konstnärliga friheter i fråga om hennes personlighet och förehavanden.

”En förhöjd verklighet”, med allt vad det innebär av edge och twists, är vad jag vill skapa under de många timmar jag ägnar åt projektet Tebbetrilogin, och jag hoppas verkligen att ni läsare trivs lika bra i den som jag.


Tebbes Tvivel, snart på ett bibliotek och i en bokhandel nära dig.


1 kommentar

Hur jag hinner, egentligen

Det händer att jag får frågan om ”hur man hinner skriva böcker trots att man både heltidsjobbar och extrajobbar” och tidigare har jag aldrig riktigt vetat vad jag ska svara på det.

Jag har hört veka kvinns i pr-svängen skryta om att de ”går upp en timme tidigare på morgonen” och ”är duktiga på att multitaska”, andra latmaskar hävda att de ”har ett enormt driv” innan de slänger sig på golvet och grinar, skriker att de är utbrända.

Så är det inte för mig.

Jag hinner skriva skönlitterärt för att jag vill det, och då prioriterar jag det framför annat.

På samma sätt lyckades jag genomföra större delen av mina universitetsstudier samtidigt som jag jobbade heltid (och övertid, och extra, plus med olika volontäruppdrag), och enligt samma princip har jag gjort så kallad bostadskarriär.

Jag vill skriva, därför gör jag det.

När jag kommer hem efter en lång dags arbete ställer jag mig inte och lagar mat, utan slänger in en Thai cube i micron om jag inte har hämtat sushi på vägen.

Jag har aldrig i hela mitt liv förberett och genomfört en födelsedagsfest. (Jag har inte ens varit på särskilt många.)

De tillfällen vid vilka jag har vistats på en nattklubb efter att jag fyllde arton år kan lätt räknas på ena handens (möjligen hela ena och halva andra handens) fingrar, och jag har aldrig haft några egna husdjur.
Jag betalar en städfirma för att hålla mitt hem beboeligt, och jag spelar aldrig mobilspel.

Om jag talar länge med en vän i telefonen gör jag det samtidigt som jag tvättar, promenerar eller nätshoppar.

Det händer att jag ställer in planerade besök hos familjemedlemmar när jag behöver mer tid till att skriva, och i stället för semestrar i Thailand eller Spanien avsätter jag ledig tid för att ligga i soffan hemma i Stockholm och textbearbeta, redigera och researcha.

Det är så det går till, och det är så det måste gå till.

Man bestämmer vad man vill göra, och gör det.

Vill man helst ha en gymshapead kropp, ett perfekt hem, tusen kompisar eller en extremt väldresserad hund ägnar man tid åt det, annars åt något annat, som man tycker är viktigare.

Jag ägnar en stor del av min tid åt Tebbe, för att jag tycker att hon är värd det, och jag hoppas att ni tycker det också.


Tebbes Tvivel, andra delen i Tebbetrilogin, finns snart i en nätbokhandel och på ett bibliotek nära dig, precis som första delen Tebbes Trubbel redan gör.